tisdag 22 juli 2014

Semester

Semester, sol och bad och jag ska absolut inte klaga :) 

Halva min semester har nu gått och för att vara den första semester någonsin så känns det riktigt riktigt bra. Jag kan fortfarande inte förstå att jag faktiskt får betalt för att vara ledig, hur är det möjligt liksom. Jag har inte varit ledig mitt i sommaren sen sommaren 2008 tror jag. Det känns därför väldigt märkligt men såklart fantastiskt skönt. 

Vi är dock inga stora semesterfirare i år som har planerat in någon semestertripp eller så, vilket vi kanske borde gjort eftersom det är vår första semester tillsammans men vi har så mycket med hus att göra för att hålla deadline att vi får mest prioritera det, vilket också är väldigt roligt såklart. 

Nu i veckan har vi dessutom haft nästintill utlandsvärme hemma och detta gör att det nästan är omöjligt att greja på dagen. Idag hämtade jag upp Martin för lite siesta i grejandes och tog med honom till stranden. Det var en mycket skön eftermiddag och Vänern som alltid är iskall bjöd på hela 23 grader, vilket är sjukt. 

Därför har det planerats in heldag på stranden med bästa Emma på torsdag, vi ska ha med strandlunch och hela kittet och det ska bli så mysigt. Det ser jag fram emot. 


torsdag 10 juli 2014

Lura inte mamma!

Idag har bebis skrämt upp mig väldigt mycket. Jag har börjat märka tydliga mönster i hennes rutiner (om man nu kan kalla det det) och hon är som mest aktiv under kvällen (20-22) och på morgon (5-7) och ofta någon gång däremellan. Igårkväll kände jag inga rörelser och inte heller imorse, möjligtvis kanske någon svag buff under dagen och mitt mammahjärtat började redan visa sig och oroa sig. Mådde min skrutt inte bra? Varför inga rörelser? Och många dumma tankar for i huvudet. 

Ikväll har hon äntligen varit extra snäll och haft ett gympapass och verkligen visat sin uppenbarelse. Du lurade och verkligen skrämde din lilla mamma. Gör gärna inte om det, jag blir så orolig. Vill att duns ska visa att du växer och mår bra, inte busa sådär. <3 

söndag 22 juni 2014

Midsommar 2014

De fyra senaste midsomrarna har jag jobbat och därför kändes det lite smått konstigt att faktiskt vara ledig denna gången. Vi brukar antingen ha kunnat fira halva dagen om jag jobbat kort eller så har jag inte firat alls. Martin har traditionsenligt för sin familj firat med sin släkt hos hans faster eftersom jag ändå oftast har jobbat. 
Denna gången kunde jag vara med under hela firandet. Dagen började med att jag och Martin tog oss en sväng till tomten och landet för att plocka blommor och björkris för att göra midsommarkransar. Det var så mysigt att strosa runt i dikes kanten och leta blommor tillsammans. Martin nämnde också att det  troligtvis var sista gången vi gjorde på detta sätt och jag frågade varför, då ler han stort och säger att nästa gång har vi med oss en skrinda med lilltjejen i. Tänk att det var den sista midsommaren någonsin som vi inte är föräldrar på. Hur sjukt låter inte det? 

Vi band i alla fall ihop kransar och så hämtade vi upp Martins familj så att de slapp ha flera bilar. Vi åkte ut till Martins faster på landet och där möttes vi av den stora släkten. Midsommarmat och traditionsenligt klubbspel väntade, och killarna vann som vanligt. En midsommar som den brukar vara minus regn otroligt nog. 

måndag 16 juni 2014

En tjejs första klänning



Efter att vi på ultraljudet fick reda på att det med all största sannolikhet är en tös som gömmer sig i magen vågade jag på mig att köpa något som inte är helt neutralt. Lilltjejen har fått sin första klänning. Den är så yttepytte liten men oj så söt. Nu ska hon bara gro färdigt i fyra månader och sen är hon redo för höstens kalas. 

fredag 13 juni 2014

Vecka 22

Nu har vi passerat halvvägs och får jag säga det själv mår jag riktigt bra. Jag mår nästan bättre än vad jag gjorde innan graviditeten. Det enda (egentligen inte så enda) graviditetskrämpa jag känner nu är foglossning. Den blir i och för sig mer och mer påtaglig och efter en dag med mycket lyft gör det fruktansvärt ont på kvällarna. Nöt jag lägger mig ner i sängen är det värst. Att ligga på rygg och förflytta till sidan gör enormt ont i bäckenet/höften. Det är som om man kör knivar rätt in i höften, galet. 
Ett samtal till sjukgymnast väntar, för att möjligen få några  övningar och kanske ett bälte som kan hålla ihop höfterna lite. 

Det mest fantastiska nu är att ja börjat känna betydligt mer rörelser i min mage. Flera gånger varje dag blir jag påmind om att jag inte är ensam. Att jag faktiskt har en liten blivande människa i min mage som styrketränar lite för att få starkare ben och armar. Igår var första gången som jag faktiskt kunde känna hennes buffningar med handen utanpå magen. Jag själv har ju känt det inifrån tidigare men inte utanpå. Så nu väntar jag bara på att Martin ska få rätt timing och oxå få känns vår blivande dotters sparkar. Varje kväll när vi ligger i sängen har Martin handen på magen i hopp om att få känna någon rörelse men lilltjejen är inte jättesugen på att visa sin uppenbarelse för sin pappa. Ofta sparkar hon precis innan och efter, lite typiskt bara för att vi vill känna henne. Men det är väl en tidsfråga. Men för min del njuter jag verkligen av tiden och alla små buff :) 


Nu är vi i halvlek

Det känns verkligen konstigt att halva graviditeten redan har passerat. Det känns som jag varit gravid länge men samtidigt känns det som att det gått enormt fort. Det är en liten sjuk tanke att jag om lika lång tid har min bebis här. 

Det känns som om den roligaste tiden i graviditeten är ungefär nu. Magen börjar bli påtaglig och syns äntligen ordentligt fast jag känner min ännu inte tung och otymplig. Sprattel och buffar känner jag sen den senaste veckan nog varje dag och mer påtagligt. Detta sprattel känns verkligen mysigt! Man blir påmind om att man aldrig är ensam och att det finns en blivande lite dotter därinne. 

Ultraljud no 2

[9 juni]
Denna gången var jag betydligt lugnare i väntrummet än gången innan, nu hade jag ju sett vår skrutt för tre veckor sedan och fått bekräftat att den mådde bra. Vi blev dock väldigt otåliga i väntrummet när en efter en ropades upp och vi satt snällt kvar, drygt 25 minuter efter utsatt tid kon en läkare och ropade upp oss. 

Det var samma visa som gången innan, den kalla gelén på magen och sen körde han igång. Oj, vilken markant skillnad från förra gången. Nu tog skrutten upp mer än hela skärmen, oj vad man kan växa på tre veckor tänkte jag. Eftersom att bevis nu var så stor var det svårare att se eftersom man inte fick samma helhetsbild som tidigare. Men självklart var det fantastiskt att se bebis igen. 

Ultraljudet koncentrerade sig främst på att kika hjärna, hjärta och ryggrad. Läkaren satt länge och kollade på hjärtat och både Martin och jag han bli oroliga att något skulle vara fel men sen efter en stund kläckte han att det såg fullt normalt ut och vi kunde pusta ut. 

Läkaren var väldigt inriktad på vad han skulle höra och han gjorde inga sidospår för att kika på bebis för vår skull. Vi som var nyfikna på könet tänkte att vi aldrig skulle gå reda på det eftersom han kändes väldigt strikt med det han skulle göra. Men när han sa att här ser vi urinblåsan så kunde jag inte hålla mig, nu var han i alla fall nära så jag sa att om han kunde se könet var vi lite nyfikna på att veta. 

Han drog ett varv med instrumentet och tittat på mig och Martin samtidigt som han visar en bild och säger "detta var väl uppenbart?". Jag fattar ingenting och kikar på Martin som är ett likastort frågetecken. Läkaren visar en enligt honom ännu tydligare bild och säger att det är nästan självklart. Det är en liten tjej säger han till sist när vi ändå inte fattar. Vi väntar alltså en liten prinsessa i oktober. Mysigt!!